Foto, konst och allas lika värde

Idag har alla tillgång till en kamera via sin mobil och det finns hjälpmedel som gör att till och med dåliga foton kan bli konstverk. För den som är verkligt intresserad av foto ter sig den här utvecklingen en aning trist. Vem som helst kan numera kalla sig fotograf. Förr var foto ett hantverk. Kamerorna var verktyget som tillhandahöll instrumenten för att fotografen kunde få briljera med sin teknik och talang för bildseende och komposition. Man ändrade skärpedjup och använde sig av tidsinställningar för att uppnå de effekter man var ute efter i bilden. Man kunde experimentera och bryta fotografiska lagar. Fotot var ett hantverk. Foto var ett verktyg för att uttrycka sin konstnärliga talang och personlighet, att med kamerans hjälp kunna framställa något unikt, fånga ögonblicket, tänja gränserna och gå utanför det möjliga och skapa magi.

Som fotografiskt intresserad upplevs den här utvecklingen av att fotot blivit ett allmängods i var mans och kvinnas hand nästan som ett helgerån. Ingenting är längre heligt och de skickliga fotograferna ser sitt hantverk solkas av tafflighet.

Vem som helst med en kamera kan numer titulera sig fotograf och gör det också. Möjligheterna att sprida sina alster gör att verklig begåvning drunknar. Det är med fotot som allting annat, att ingen ska tro sig något vara utan alla har lika mycket värde och alla kan vara en fotograf. Inom konsten har den här utvecklingen pågått länge. Kvaliten på konst har urholkats och gränserna för vad som verkligen är konst har suddats ut. I en värld där “allas lika värde” råder har verkliga Piccassos och stor talang inte längre något utrymme utan får inrätta sig i leden. I den här processen försvinner också bildens värde och sinnet för skönheten förlorar mark. Du ska inte tro att du är något. Vi är alla lika stora konstnärer och fotografer.