Som allvarligt intresserad av fotografi kan man i och för sig uppskatta den nya tekniken men man kan även sakna den tid då foto var ett verkligt hantverk. Analoga kameror med bländarinställningar och tider, framkalla filmrullar, hänga dem på tork och spendera tid i mörkrummet var en stor del av nöjet med fotografi. Nu får allt detta plats i mobilen och bilderna kommer till med hjälp av ett enkelt knapptryck och förmedlas enkelt ut i hela världen via internet. Det är svårt att som fotograf förhålla sig till detta. Med digitaliseringen har de gamla analoga kamerorna förpassats till vinden och en era har gått i graven. Några behåller sina gamla systemkameror och spenderar tid i mörkrummen bara för att njuta av hantverket.
Den här sidan är till för dem, de som älskar fotot, de som älskar att behöva lägga tankemöda och teknik bakom varje bild.
Bortser man från alla digitala finesser så går tipsen på fotokomposition och bildspråk att överföra även till den som använder mobilen för att fotografera, men det är enklare att förklara vad som ligger bakom bildkompositionen genom att tala i termer av bländare och slutartid. På den här sidan används den typen av formuleringar som fotografer av den gamla skolan förstår sig på. Den fotograf som vill medverka till att bilder skapas med analog teknik kan numera kalla sig konstnär.
När det gäller bildkonst har den digitala verkligheten suddat ut gränserna och gjort sitt till att konsten förlorat mark. En konstnär som är skicklig på att måla porträtt får lägga manken till att hitta människor som intresserar sig för porträtt i olja när man enkelt kan ta en selfie med mobilen. Varför ska man anlita en fotograf när var och en kan ta familjeporträtt med mobilen? Det krävs att man har en stark tro på det fotografiska hantverket och kan hävda sig som fotograf i sorlet av selfies och allas lika värde.